Förstår inte hur mycket man ska behöva vara med om innan man bryter ihop ...
Jag försöker plocka ihop mig själv , sopar upp alla delar och få försöka ta en dag i tagen ..
Just nu är allt bara för mycket .. Allt ..
Vad kommer här näst? Jobb bytet är bara en liten del , plugget en liten , min sjukdom som är i ett skov osv .....

Att inte känna något livslust är en fruktansvärd känsla , fick känna på de en kort sekund ... .. Tårarna bara rinner hela tiden .. Får inte stopp på de .. Det känns bra att få skriva av sig när man inte vet hur man ska uttrycka sig eller hur man ska förklara för att få stöd och lite empati
... Nu vet jag hur ångest känns ..

Jag har ont i varenda del i min kropp , och ser förjävlig ut .. Behöver fixa mitt hår och plugga , städa , aktivera hundar , träna på gym , vara en bra sambo , en bra arbetskamrat , vän , familjemedlem ... Jag vem är jag ? Hur vill jag må ? Vad gör jag åt de ? Ingenting .. Allt går före mig själv .. Jag skiter fullständigt i mig själv . Och jag bryr mig inte ens ..
Idag är bara en jävla skitdag ..
Och jag hoppas att ni som läser respekterar mig och inte frågar någonting för jag orkar inte berätta ... Vill inte heller .. Håller de inne , sväljer och reser mig upp igen .. Imorgon är en ny dag.
:,(
Just nu kan jag inte se de ljusa i någonting .

MEN de kunde väl varit värre...